Svenska klassiker 
i oväntade möten

Hur kan Victor Sjöströms stumfilmsklassiker Körkarlen och några svenska stenkakeinspelningar från mitten av 1950-talet plötsligt väcka ett internationellt intresse? Magnus Haglund upptäcker en gotisk skuggsida av det svenska 1900-talet.

1954 gjorde Majornabon Christer Falkenström, född 1943, sammanlagt fyra 78-varvsskivor. En av dessa, Båklandets vackra Maja, finns med på samlingsskivan Black mirror, nyligen utgiven på det amerikanska skivbolaget Dust-to-Digital.

------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt i allt det gränslösa dyker det upp en sång på svenska. Med kristallklar stämma sjunger en gossopran en skillingtryckliknande melodi till cittraackompanjemang. Det är vackert på ett egenartat vis och skapar en tidlös stämning. Så självklart i uttrycket, så overkligt rent. Sången heter Båklandets vackra Maja och är inspelad på en 78-varvsskiva i januari 1954 av den då tioårige Christer Falkenström. På The Wires hemsida anges att Matmos hämtat låten från en samlingsskiva med titeln Black mirror, utgiven på den amerikanska etiketten Dust-to-Digital (bolaget är specialiserat på traditionsinspelningar och överföringar av 78-varvsskivor till digitalt format, och står bland annat bakom den påkostade boxen Goodbye Babylon, en trälåda med sex cd-skivor och en tillhörande bok, där allt material består av religiösa melodier och en av skivorna helt upptas av predikanter).

------------------------------------------------------------------------------------------

Jag spelar låten med Christer Falkenström om och om igen och blir som förtrollad av den klockrena rösten. Det är något med själva mjukheten i melodin, och sättet att uttala fraserna extremt tydligt, dessutom på utpräglad göteborgska, som blir sin egen magi. Den vackra kärlekstexten av den finlandssvenske socialisten Arvid Mörne, till en melodi av folkskollärarinnan Hanna Hagbom, även inspelad av bland andra Harry Brandelius och Fred Åkerström, får översinnliga innebörder, just därför att orden bara är ord och rena klanger. "Ser du min vimpel svaja röd vid ditt bruna skär, duken är röd och namnet ditt, sirligt sömmat i guld och vitt, Båklandets vackra Maja, är du min hjärtans kär?" Jag bestämmer mig för att försöka spåra honom. Först hittar jag ett filmklipp på Youtube, från filmen Åsa Nisse på hal is, där Åsa Nisse, Klabbarparn och deras respektive fruar kommer till en uteservering. Vid ett av borden sitter den tioårige pojken med cittran framför sig. "Kan du spela på den där?", frågar Åsa Nisse. "Det kan farbror ge sig på att jag kan", svarar Christer Falkenström och börjar sjunga en aria av Gluck, Säg mig du lilla fågel. Uttrycket är lika kristalliskt som i Arvid Mörne-sången om en fyrstation i Ålands skärgård, och detta skönhetsögonblick äger alltså rum mitt i en Åsa Nisse-film. Vilken underbar patafysisk absurdism! När jag får tag i Christer Falkenström per telefon i värmländska Fagerås, där han är bosatt sedan början av 1970-talet, berättar han att hans pappa var med under filmspelningarna och även tog bilder. Det var ett äventyr att vara med om förstås, för en tioårig pojke, liksom alla de spelningar han fick göra runt om i landet. När han framträdde på Pettersson & Katz balkong, vid Kungstorget i Göteborg, var det kanske 5 000 personer i publiken. Christer Falkenström hade slagit igenom i Lennart Hylands radioprogram Karusellen i januari 1954 och sjungit Där näckrosen blommar. Efter programmet hade Sven Rüno, inspelningschef på Husbondens röst, väntat i foajén till Frälsningsarméns hotell vid Karlaplan. Samma kväll skrev Christer, tillsammans med sin pappa, kontrakt på hotellrummet och dagen därefter spelades hans första 78-varvare in på Stockholms konserthus, med endast en mikrofon. Skivan med Där näckrosen blommar, och med Båklandets vackra Maja som baksida, sålde i 15 000 exemplar och Christer Falkenström blev något av det årets stjärna. Han gjorde ytterligare tre skivor samma år, bland annat en med de religiösa sångerna Tryggare kan ingen vara och Barnatro. Några av melodierna hade han lärt sig av mamma hemma i lägenheten på Godhemsgatan i Majorna, andra hörde till det som sjöngs i musiksalen på folkskollärarseminariet vid Övre Husargatan. - Jag brukade gå till skolan genom Slottsskogen, berättar Christer Falkenström. Jag tyckte om att gå där, i den fina trädgården utanför hade vi trädgårdskunskap, och på vinden fanns det fyra-fem kyrkorglar som seminaristerna brukade öva koraler på. Fast min artistkarriär började redan 1947 under Barnens dag vid Slottsskogsvallen. Mamma hade anmält mig, jag var fyra år. Jag sjöng Blinka lilla stjärna och vann, tillsammans med en flicka. Priset var en fotboll. - Sommaren 1955 låg mamma sjuk, så då följde pappa med mig på turné i folkparkerna. Vi åkte tåg och taxi mellan spelningarna, för vi hade ingen bil. Jag brukade sätta mig så nära fönstret som möjligt, för jag tyckte inte om när pappa rökte. Men det svarta då? Christer Falkenström frågar om jag vet varför skivbolaget heter Dust-to-Digital. Nej, det har jag faktiskt inte tänkt på. Det kommer från den engelska begravningsritualen, med sin fras Ashes to ashes, dust to dust, svarar Christer Falkenström. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda. . 

--------------------------------------- 

MAGNUS HAGLUND nyheter@gp.se